SDU på besök.

Just nu när jag skriver detta har SDU ett torgmöte i Malmö. De skulle ha varit på Möllevångstorget, men den provokationen blev för stor för att ens Polisen kände att de skulle kunna garantera deras rätt att sprida sin skit, så istället är de på Värnhemstorget bakom ett av polisen skyddat område (enl §24 i polislagen).

Jag tänkte först skriva något ironiskt om att jag hade velat gå dit och lyssna på dem men att polisen flyttat dem för långt bort och att det skulle vara ett hot mot demokratin eller nån annan sån grej som blivit en klyscha så fort någon tycker något för aggressivt mot SD eller något annat av de partier som befinner sig där borta i fascisthögern.
Men det är inget att skämta om, för deras planer och visioner är fortfarande ett större hot mot demokratin. På riktigt. Oavsett hur mycket de själva jämför sig med medborgarrättsrörelsen i USA.

Istället har jag varit på Malmö Sommarakademi och lyssnat på en paneldebatt mellan de andra partierna som utfrågats av Asylrätt 2014-kampanjen. Som väntat mycket skitsnack. Alla tycker de har en human flyktingpolitik, oavsett hur många tvångsdeportationer som genomförs under deras mandatperioder, oavsett att Migrationsverket ibland har helt olika regler i sina interna texter och i det utåtriktade.
Folkpartisten trodde till och med att REVA hade upphört, för det hade Rikspolischefen sagt till honom. Vilket är intressant när en person jag känner blev stoppad så sent som i torsdags. Som hon beskrev det var det som en scen tagen direkt ur Bekele.
Vänsterpartisten var som väntat den som verkade ha koll på vad han pratade om, medan många av de andra mest sa ord som skulle låta bra.

För den som inte redan förstått det så uttalar jag mig i detta bloginlägg som enskild person och inte som representant för Seriefrämjandet. Precis som min arbetsköpare (även om jag just nu inte har en anställning utan endast jobbar idéellt) är jag också partipolitiskt obunden. Det betyder inte att jag kan blunda för att ett eller möjligen två partier är de enda som då och då säger något vettigt.

Men nog om sånt. Eftersom jag är för desillusionerad, cynisk och lat just idag för att orka gå på en motdemonstration som ändå inte kommer att stoppa några fascister eftersom de skyddas av ett välbeväpnat, organiserat, uniformerat och ofta kriminellt gäng, så skriver jag detta för att kompensera. Och jag gör den nya utgåvan av min senaste bok, Jag & min Pappa & Zlatan tillgänglig en vecka tidigare än planerat.

För Tusen Serier är ett antirasistisk projekt, och boken är en antirasistisk serie. Den visar en annan verklighet än den de flesta i landet är van vid. Den visar också på det stora hyckleri och den självgodhet som ofta får uttryck i det svenska samhället. Om du inte förstår vad jag menar med det så läs boken så kan vi diskutera det sedan.

 wormgodbook1006zlatan_2ed

Nu uppdateras inte nätbokhandlarna direkt, så det tar väl ett par dagar innan den faktiskt går att beställa. Men håll utkik på www.serieaffaren.se eller på nätbokhandlarna. Enda stället där det finns något större antal kvar av första utgåvan är hos www.apartforlag.se

Nu kanske det här ser ut som att jag utnyttjar antirasismen för att göra reklam för min egen bok, men det är såklart egentligen tvärtom. För vad skulle det vara för vits med att göra serier om man inte hade något viktigt att säga?

Anarkistiska bokmässan i Stockholm

Tusen Serier kommer att ha ett bord på Anarkistiska Bokmässan på Cyklopen i Stockholm den 31 augusti.

Alla våra böcker kommer att finnas på plats:

books-5kvinnor0nailFem papperslösa kvinnors historier av Amalia Alvarez

Fem serier baserade på verkliga historierna om fem kvinnor som bor eller har bott “illegalt” i Sverige. En kvinna som författaren träffade på Kvinnojouren berättar sin historia som “importhustru”, en annan kvinna som hon träffade i fackföreningen berättar historien om de kvinnliga papperslösa arbetarnas situation i Sverige, trafficking, nätverk som utnyttjar kvinnor, etc. En annan historia handlar om en kvinna som fått avslag på sin asylansökan. Hon berättar om sin väg till Sverige.

 

Detaljer i historierna har naturligtvis ändrats för att skydda de inblandades integritet, då de enligt systemet lever illegalt.


 

books-bekelenail
Bekele av Raquel Lozano, Mattias Elftorp & Emre Özdamarlar

Bekele bor och är gift med Johannes i Malmö. Med jämna mellanrum får de gå på samtal hos migrationsverket för att bevisa att deras äktenskap är äkta.

Men vad gör man när hela tillvaron plötsligt vänds upp och ner? När någonting händer som kan göra att mer står på spel än bara förhållandet?

Det här är berättelsen om Bekele, Johannes och Simon, men också om dagens Sverige…

 

 

books-bluenailBlå av Shabnam Faraee

Blå handlar om flykt, kärlek, sex och sorg. Blå är berättelsen om en kvinna som befriar sig från de sagor som fabulerats om henne i århundraden.

 
books-destructores0nailDestruktörerna av Marco Leal

De jättelika Destruktörerna kommer från framtiden för att förgöra vår historia och nutid och bara David Lincen vet om det. Science fiction möter urgammal såväl som ny mytologi i en resa genom filosofi och politik som du aldrig sett förr.

Tänk dig en blandning mellan Alejandro Jodorowsky, Moebius och Geoff Darrow så närma du dig vad du kan vänta dig av denna bok som är en illustrerad berättelse snarare än en regelrätt seriebok.

 

books-kroppen0nailKroppen rör på sej av Mauritz Tistelö & Aida Ghardagian

Hittills har jag ägnat mej åt att skända och förgöra min kropp. Döda dess historier, hindra den från att skapa sin historia. Jag lyfte omkring på min kropp. Jag mötte några dansare. Dom slog sönder min självbild, mitt tidigare liv.

Konstbok/betraktelse om hur vi stympar och kontrollerar våra kroppar och rörelser i oss själva och i offentliga rummet. Varje rörelse kan vara ett sabotage, en spricka, en början till befrielse.

 

books-zlatannailJag & min Pappa & Zlatan av Mattias Elftorp

Sara brukar spela fotboll med sina kompisar. När hon och hennes pappa blir tvungna att lämna sitt land är hon överlycklig över att de ska flytta just till Rosengård i Malmö, staden där Zlatan bor. Hennes högsta önskan är att få se honom spela och kanske till och med träffa honom.

Men allt är inte helt bra. Kanske kommer de inte att få stanna. Och det är någonting konstigt med det här nya landet där man måste bära en svenskmask för att dölja att man är “annorlunda”.
Ska hennes drömmar gå i uppfyllelse?

JAG & MIN PAPPA & ZLATAN bygger på den prisbelönta (ISV 2009, Kemi 2010) serienovellen med samma namn. De enkla teckningarna och symboliken bakom maskerna i serien gör att huvudpersonens öde blir lätt att leva sig in i och känna med då hon möter det svenska samhällets fram- och baksidor.

 

1000year1

Serier med maktperspektiv. Serier om verkligheten från ett annat håll än du är van att se.

Läs mer på www.tusenserier.com

Recension: Kroppen rör på sej

Recension av Kroppen rör på sej i BTJ-häfte #13/2014

Text: Tistelö, Mauritz
Bild: Aida Ghardagian

kroppenfram

Texten är en blandning av en pedagogik, fiktiv prosalyriskberättelse, aha-upplevelse, dokumentation av arbetet med dansföreställningen Systrar på Atalante i Göteborg, 2011. Ett möte sker mellan skådespelare, regissör och författaren. Detta möte observerar spänningen mellan att berätta med kroppen och att använda den som ett medel för producera varor.Det första, som en föraktad lyx i kroppsarbetarens tanke. Det andra, som en början på en djuppersonlig befrielse, en omprogrammering av självbilden. 

Lektör: Magnus Dahlerus

kroppenbild01 kroppenbild02

kroppentext01 kroppentext02

Beställ boken via Apart indie. 120:-

Konstbok/betraktelse om hur vi stympar och kontrollerar våra kroppar och rörelser i oss själva och i offentliga rummet. Varje rörelse kan vara ett sabotage, en spricka, en början till befrielse. Utgiven i samarbete med Scenen Atalante.

Recension: Jag & min Pappa & Zlatan

Recension av Jag & min Pappa & Zlatan i Kulturdelen:

Mattias Elftorp är utan tvekan en av de mest angelägna serieskaparna i Sverige just nu och med sin senaste seriebok Jag & min pappa & Zlatan befäster han otvetydigt denna position.

 

Elftorp är en driven berättare som effektivt vet att använda dramaturgiska element. I Elftorps Sverige tvingas alla invandrare bära mask av enbart godhjärtad anledning. Med en svensk blå-gul mask ser de ju inte så annorlunda ut!! Jag min pappa & Zlatan blir en bitande satir över det rådande samhällsklimatet i Sverige just nu.

 

Serieworkshops: WOMEN MAKING HISTORY

I samband med utställningen WOMEN MAKING HISTORY på Malmö Muséer, Nordiskt Forum och Feministiskt Festival i Malmö går Tusen Serier och Dotterbolaget samman och bjuder på två serieworkshops där vi jobbar med samma ämnen som utställningen: Hundra år av immigrantkvinnor i Malmö.

fb-eventbild

Du behöver inte vara svensk, inte heller måste du ha migrantbakgrund, du måste inte ens vara kvinna för att vara med och teckna serier med oss. Tillsammans skapar vi historia!

Torsdag 12 juni på Nordiskt Forum (Malmömässan)
Tid: 13.00 – 15.00
Lokal: Strömquist
https://onsite.nf2014.org/#/schema

Fredag 13 juni på Feministisk Festival i Malmö
Tid: 12.00-13.00
Plats: Bodskogen
http://feministiskfestival.se/program/ 

Dessa två workshops är fristående så det är fritt fram att vara med på den andra även om du inte varit med på den första.

Läs mer om:
WOMEN MAKING HISTORY 
DOTTERBOLAGET
TUSEN SERIER

Recensioner av Jag & min Pappa & Zlatan + sidor

Det finns en recension av Jag & min Pappa & Zlatan på Litteraturmagazinet.

Maskerna är ett effektivt sätt att skildra den sortens “assimilering” som i själva verket består av annorlundaskap och uteslutning. De kan tyckas frånta berättelsen en del av den realism som Elftorp annars eftersträvar, men samtidigt är det också en slags överrealism som belyser de inslag i vår verklighet som vi inte kan få syn på om de inte understryks och överdrivs. Ett konkret sätt att skildra något som är abstrakt för dem som slipper drabbas, men farligt påtagligt för alla drabbade.

Berättelsen om Sara engagerar med sin tunga sorgsenhet. Hon bär på sina smärtsamma minnen av att ha sett en person som stod henne nära mördas. Hon kommer till ett land som inte alls släpper in henne, som inte vill ha henne där. Elftorps seriestil bidrar effektivt till känslan med sin myckna gråhet, sina få – men mycket uttrycksfulla – färger och till synes slarviga, men i själva verket väldigt exakta linjer.

Det finns också en på Goodreads (på engelska).

This story is told in a sketchy, artistic style, and the allegorical possibilities of comics are used extensively as all immigrants in this version of reality are required to wear a mask with the Swedish flag over their faces at all times. This works brilliantly as a visual metaphor for the pressure asserted on immigrants in Sweden and in many other countries to fit in and “go native” so to speak”.

The focus on the girl and her experience means that the story never gets stuck in a political placard mode, though. And the ending of this graphic novel is very strong and emotional, and if you haven’t read the shorter earlier version, unexpected and rather unsettling.

Och här är några sidor från det första kapitlet i boken (in English here):

zlatan_b5-8 zlatan_b5-9 zlatan_b5-10 zlatan_b5-11 zlatan_b5-12

 

 

Intervju/recension av BEKELE och JAG & MIN PAPPA & ZLATAN

Intervju i söndagens Sydsvenskan:

– Jag ville att det skulle handla om en kvinna, för jag är så trött på att allting ska handla om pojkar och män, säger Raquel Lozano, en av [Bekeles] två manusförfattare.

En annan sak som var viktig för henne var att huvudpersonen inte skulle vara en flykting. Bekele flyr inte något krig, och det är inte heller enbart av kärlek som hon flyttar, utan också för att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa astmamedicin till sin sjuka mamma.

 

– Jag tror att folk i serievärlden har sett problemet, och har velat göra något åt det. Men de har inte kunnat eftersom de inte har haft rätt kontakter, säger Mattias Elftorp.

Själv började han fråga runt bland sina bekanta, som frågade sina bekanta – och då hittade han helt plötsligt serietecknare med annan bakgrund och andra erfarenheter. Som Emre Özdamarlar, en före detta ingenjör som kom till Sverige från Turkiet 2005, och står för bilderna i ”Bekele”.

 

[Jag & min Pappa & Zlatan] skildrar svenska lärares missriktade välvilja och polisers välriktade våld gentemot flyktingar.

I efterordet skriver Mattias Elftorp om reaktionerna från vänner: hur kan du skriva om det här när du inte själv har varit med om det? Vilket knyter an till en fråga som just nu diskuteras flitigt i kulturdebatten.

– Överlag tycker jag att om man inte fick skriva om någonting man inte själv har upplevt så skulle vi inte ha någon fiktion över huvudtaget, säger han.

 

Båda två tycker att det pratas alldeles för lite om migration i den svenska debatten.

– Det är till exempel väldigt få människor som vet att det här med massdeportationer existerar. Det blir en notis i tidningen liksom. Man borde försöka göra problemen mer folkliga, säger Raquel Lozano.

– Ja, men utan att det blir vardagsmat som folk inte bryr sig om, säger Mattias Elftorp.

 

Av någon anledning nämns inte Amanda Casanellas som en av projektledarna och grundarna av Tusen Serier. Läs mer om projektet på www.tusenserier.com





Gör svenska serier lite mindre svenska – en bok, en utställning, en workshop i taget…