Antirasism

Rasism är ett gammalt koncept. Dess nuvarande form har sin grund, åtminstone delvis, i kolonialismen. Små europeiska länder med stora resurser ville ha mer makt över andra delar av världen. De behövde ett sätt att rättfärdiga koloniseringen av (främst) Afrika, Nord- och Sydamerika, så de byggde upp bilden av människorna i andra delar av världen, med andra utseenden, som sämre. Som att de inte riktigt var människor. Nu vet vi såklart bättre, men mycket av de gamla idéerna lever kvar.

Rasism handlar om fördomar, förutfattade meningar som lätt borde kunna motsägas men som samtidigt formar vår bild av folket omkring oss och får oss att behandla andra annorlunda beroende på hur de ser ut, hur de pratar, vilka kläder de har, vad de heter. Det handlar också om att inte ta ansvar för vad man ställer till med i andra delar av världen. Krig förs med svenska vapen, svenska företag förstör miljön och suger ut människor i andra länder, men ändå vill Sverige helst inte ta emot flyktingar som på grund av detta kommer hit.

Olika politiska partier använder rasismen för att få makt. Om man målar upp en yttre fiende som man kan ena en stor grupp emot så blir det lättare att styra den gruppen. Nazisterna fick makten i Tyskland genom att hetsa folk mot framförallt judarna, andra partier blir stora idag genom att hetsa mot muslimer, romer och andra.

Men det är inte så enkelt att det bara handlar om enstaka grupper som pekas ut som sämre eller att en viss grupp lyfts fram som bättre än alla andra. Rasism finns mellan alla möjliga grupper, inom och mellan olika länder över hela världen.

Att arbeta antirasistiskt innebär att behandla alla som individer och inte utefter hur de ser ut eller vilken kultur de kommer ifrån. Det finns personer som gör bra och dåliga saker inom alla folkgrupper, alla religioner, alla kulturer. Att arbeta antirasistiskt kan handla om att påpeka orättvisor. Det kan också gå ut på att skapa förståelse mellan olika grupper, att skapa sammanhang där personer med olika bakgrund möts och kan lära känna varandra. Att lyfta fram de röster som inte så ofta hörs, att skapa ett utrymme för historieberättande ur olika perspektiv.

Det löser inte hela problemet, men det kan vara en början. Ibland börjar stora saker på ett litet sätt.





Gör svenska serier lite mindre svenska – en bok, en utställning, en workshop i taget…